Ensam suger

Jag tror alla mina vänner och hela min familj skulle beskriva mig som väldigt social, sprallig, glad och energifylld. Allting stämmer – enligt mig – väldigt bra, och därför tror jag att jag har väldigt jobbigt under vissa perioder att vara ensam.

Jag arbetar idag som frilansare och sitter mestadels hemma och arbetar, helt ensam. Frilanslivet har verkligen sin guldsida, som till exempel under tiden som jag varit tillsammans med Luca har jag kunnat åka med honom när han behövt åka iväg med arbetet, eller att jag har haft möjlighet att åka hem till Sverige eller hälsa på vänner runt om i världen när jag vill – så länge jag har datorn med mig. Men som med allting så finns det ju en baksida, i detta fall är det att jag är ensam så mycket. Jag brottas med det exakt varje dag! PLUS att jag även brottas med att det är miljoner saker som jag ”borde” göra bara för jag kan schemalägga min tid nästan som jag vill.

Jag tycker det krävs väldigt mycket av en själv för att man ska klara av att arbeta ensam och jag har ofta långa motivationssvackor, speciellt under den tid där jag inte har många resor inbokade. När jag är på resande fot och får den dagliga dosen av socialtid så mår jag mycket bättre – hittills har jag inte hittat den feelingen ”hemma” i Italien. Ibland känns det verkligen som jag fastnar i någonting helt orelevant och inte använder tiden på bästa sätt heller, inte bra! Efter ha arbetat såhär i snart 2 år så känner jag att jag fortfarande inte hittat det bästa sättet att hantera frilansarbetet på och letar ständigt svar på miljoner frågor som går runt, runt i huvudet på mig. Arbetar ständigt på att mitt tankesätt ska bli mer positivt, men det är långt ifrån alltid det fungerar speciellt bra. Hoppas på att finna en bättre ro inom kort.