9 länder besökta trots 5 månaders sjukdom

Snart är det 5 månader sen som jag åkte till Indonesien och lyckades bli sjuk första dagen jag var där och dykresan innehöll enbart två dyk. Haha så typiskt! Dock var jag då lyckligt ovetande att det skulle hålla i sig så länge som 6 månader…

Förutom en dunderförkylning så drog jag på mig en långvarig öroninfektion i Indonesien, som kom att avlösas av ytterligare en öroninfektion efter ha varit bra i endast två-tre dagar. Efter två veckor i Indonesien blev det mellanlandning i Italien i tre dagar innan jag åkte vidare till USA för att spendera två veckor i California och avslutningsvis två veckor i Florida. Det var först i Florida – 1 månad senare som jag kände mig OK igen Men det varade inte länge, tillbaka i Italien fick jag problem med öronen igen och när jag åkte till Danmark/Sverige i mitten av december så insjuknade jag – i vad vad doktorn trodde då – bihåleinflammation.
Jul och Nyår spenderade jag sängliggandes i Italien och besökte mer läkare än jag någonsin gjort under hela mitt liv efter ha bara blivit sämre och sämre… Men efter lite anti-inflammatorisk medicin och liknande hade jag mindre ont och kastade mig genast i väg till Frankrike på arbete den 10 januari, 3 dagars dykmässa för att sedan åka tåg till Tyskland – via Belgien – för ännu en dykmässa helgen senare.

Ingen. bra. ide.

Helt död igen när jag var tillbaka i Italien, men efter en veckas vilande tyckte jag att jag nog var stark nog att åka på ytterligare dykmässa i Holland som visade sig vara en väldigt dum ide.
Vaknade upp med en puls på 130 och hjärtat har i princip inte slutat slå i skyhögt nu efter nästan tre veckor… MEN under dessa tre veckor har jag iallafall blivit diagnoserad med Körtelfeber, vilket gör det hela mycket enklare.

Vad gör man då åt Körtelfeber? Ingenting… Det är ett virus som man bara måste vänta ut och låta kroppen bli bra ifrån av sig självt, och det tar lång tid. Läkaren sa att jag ska räkna med 6-8 veckor där jag inte ska anstränga mig någonting eller flyga någonstans…
Om jag klättrar på väggarna? Ja, verkligen. 100% därför jag fick tid och ro till att nu äntligen börja skriva denna blogg – inte något ont som inte har något gott med sig!